Den 7 september 1983 samlades inbjudna till visning av filmen Olja på vågorna och av utställningen med samma namn på Falsterbo Konsthall. Filmen hade spelats in i Kristianstad av Mikael Kristersson något år tidigare och utställningen var producerad av KFV (Katastrofhjälp Fåglar och Vilt) och Kristianstads Länsmuseum. Utställningen hade pågått sedan den 12.8. och detta var sista dagen.

Inbjudan hade utgått från FNF (Falsterbonäsets Naturvårdsförening), som hade tagit vandringsutställningen till Vellinge kommun. Ett 50-tal personer från andra föreningar, bl a grannföreningen Trelleborgs Biologiska Förening,och myndigheter samt medlemmar i FNF . Utställningen och filmen visade att det går att rehabilitera oljeskadade fåglar. En representant för KFV fanns på plats och berättade om KFV-upplägget i Kristianstad. Mötet resulterade i att man beslutade att bilda en KFV-grupp i Vellinge och Trelleborgs kommuner med Åke Jönsson (FNF) som sammankallande.

Åke och de intresserade som ställt upp igångsatte en febril aktivitet och redan den 9 november konstituerades kommittén för KFV sydväst. Medlemmar i denna blev:

  • Åke Jönsson (FNF) ordförande
  • Sigun Grönlund (Friluftsfrämjandet i Trelleborg) sekreterare
  • Roland Tarler (Trelleborgs Biologiska Förening) kassör
  • Bengt Gabrielsson veterinär
  • Arne Schmitz (Föreningen till skyddande av Måkläppens Fogelfauna) PR-man
  • Lars Erlandsson (Falsterbonäsets Naturvårdande Ungdomsförening) materialförvaltare
  • Sive Gullstrand (Vellinge kommun)
  • Anna-Lisa Hytte (FNF)
  • Bo Högström (Skanör-Falsterbo Viltvårdsförening)Erik Nordström (Trelleborgs Biologiska Förening) Utanför kommittén

Utanför kommitén

  • Börje Gunnarsson (Skånes Ornitologiska Förening) rehabiliterare
  • Jan-Åke Hillarp (FNF) rehabiliterare

Närvarande vid mötet var KFV:s grundare Sture Jönsson och Kenth Ljungberg, som startat organisationen i Kristianstad 1979. Trelleborgs Biologiska Förening skänkte 200 kr till mat och medicin till djuren i Trelleborg och FNF överlämnade en grundplåt på  1000 kr till KFV:s verksamhet.

Redan 1984 började kommittén förbereda för byggandet av två voljärer – en Trelleborg och en i Skanör. Ett samarbete med Fågeljouren, Skånes Ornitologiska Förenings (SkOF) nystartade räddningsorganisation för fåglar inleddes också. Fågeljouren kom efter en del år att helt uppgå i KFV till dess att under 1990-talet SkOF startade Fågelskydd Spillepeng i Malmö efter mönster från KFV Skåne sydväst, som namnet då blivit ändrat till. Man erhöll också tillstånd för de två rehabiliterarna att ta hand om statens vilt. Man sökte ekonomiska stöd från olika håll bl a bidrog båda kommunerna och Lions Club. Med hjälp av pengarna införskaffades materiel att användas vid oljeskador. Lokaler för tvätt inventerades och samarbetet med Räddningstjänsten utvecklades. Man började organisera grupper för insamling, transport och tvättning. Skadade fåglar hade redan tidigare mottagits Jan-Åkes och Börjes hem i mindre antal och släppts när de blivit friska. Tyvärr fördes ingen dagbok över dem.

Detta började först 1985, då 49 fåglar och 7 däggdjur togs omhand och sammanlagt 20 kunde släppas efter rehabilitering i Skanör. Bara i den anläggningen har nära 2000 djur behandlats varav ca 700 kunnat släppas. Värsta året var 1995, då över 300 djur behandlades. En stor del av dessa var oljeskadade.

Redan i början av 80-talet kom KFV sydväst att få hjälpa djur i knipa från fåglar som kommit in i hus till grävlingar som inte kunde ta sig ut liksom svältande fåglar under de hårda vintrarna i mitten av årtiondet. Utfodring av sjöfågel skedde i både Skanör, Falsterbokanalen och utanför Dalköpingeåns mynning. Både i Trelleborg och Skanör utfodrades rovfåglar. De omhändertagna skadade djuren rehabiliterades i Börje Gunnarssons och Jan-Åke Hillarps trädgårdar, som dock aldrig återhämtade sig under sommaren efter en vinter med 5 – 6 svanar. Verksamheten fordrade egen mark, vilket ordnades genom att lantbrukare Bo Kralmark upplät delar av sin gård i Ståstorp 1985. Styrelsen sökte också tillstånd att få bygga en anläggning vid Stall Hovbacken i Skanör, men denna stoppades pga risken för salmonellasmitta hos tamboskapen på gården. Detta trots att byggnadstillståndet redan var klart och att professor Karl Borg vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt ansåg att riskerna för smitta var större från de fåglar som redan fanns friflygande i området. Den första informationsfoldern utkom också 1985.

Arbetet med att förbereda sig inför ett framtida oljeutsläpp hade 1986 avancerat till att man organiserat mer än 80 personer som insamlare, transportörer, skötare, tvättare, samordnare och jägare. Den första övningen hölls också med denna organisation. Vid ett mindre oljeutsläpp skadades 10 knölsvanar, av vilka 8 kunde rehabiliteras till frihet. I slutet på året fick KFV sydväst rätt att bygga en rehabiliteringsanläggning nära reningsverket i Skanör. Centret bygdes under november 1987 och stod färdigt för invigning den 12 mars 1988 under medverkan från kommunalrådet Göran Holm och länsstyrelsens Stig Lennart Sjöberg. Kostnaderna för byggandet har AMS stått för medan Vellinge kommun donerat marken och  Länsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen bidrog med materialet. Kommunen stod också för indragning av el och sedermera även vatten. 

1988 var också året för den stora säldöden och flera vuxna sälar fick avlivas efter omfattande lungskador som följdsjukdom till sälvaplsjukan - PDV. Vi fick också in den första knubbsälskuten. Den led av PDV och var mycket eländig efter att inte fått di under 5 dagar, då modern dött i sjukdomen. Till en början såg allt ut att gå bra. Bredspektrum antibiotika hade satts in och kuten ökade sin vikt från omkring 5 till12 kg. Efter 14 dagar på antibiotika avbröts denna behandling och lunginflammationen återkom och gick nu inte att hejda. Kuten dog efter 20 dagar. Detta misslyckande resulterade i att Jan-Åke Hillarp åkte till sälsjukhuset i Pieterburen, Nederländerna 1990 för att lära. Resan bekostades av Skånes Djurskyddsförbund.

Några år senare fick även hans elever Janina Knudsen och Mikael Ovegård också chansen att fortbilda sig på sälområdet. KFV Skåne sydväst, som kommittén nu blev kallad, när allt fler KFV-grupper bildades i Sverige, har sedan förutom flera knubbsälar också rehabiliterat både grå- och vikaresäl, vilket syns på gruppens logga. 1990 går också KFV och Fågeljouren ihop. 

Både Janina och Mikael har också lärt sig uppfödning av hjortvilt under veterinär Bengt Röken i Kolmårdens Djurpark. KFV Kristianstad – Bromölla har varje år sedan 1986 arrangerat kurser för rehabiliterare där sedan början på 90-talet gruppens rehabiliterare fungerat som en av föreläsarna. Även internt inom KFV Skåne sydväst har utbildningar i första hjälpen av skadat vilt hållits nästan årligen sedan 1992. Framtidens rehabiliterare skall ha en bättre utbildning än dagens. Dessutom har en mångårig kampanj i KFV:s regi och i samarbete med Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund bedrivits mot kidnappning av djurungar. Att ta in vilda djurs ungar under hänvisning till att de är övergivna av sina föräldrar är tyvärr alltför vanligt. 

Nya aktörer dök inom rehabiliteringen upp under 1990-talet. Värst var kanske en organisation, som med Ystad som centrum sysslade med omhändertagande av skadat vilt, äldre asiatisk kunskap, tae-kwon-do och dessutom utbildade svenska undgomar i handhavandet av avsågade hagelgevär. Detta var en ruskig organisation, som tack och lov kunde stoppas efter ett par års uppföljning av polisen, tullen, skatteverket, KFV och djursjukhusen. Organisationen försvann spårlöst praktiskt taget på en natt. Detta gav upphov till en strävan att organisera KFV-verksamheten, som hittills fungerat som ett nätverk med Sture Jönsson som spindeln i dess centrum. Arbetet med KFV:s omorganisation hade kommit så långt att KFV Skåne sydväst ombildades från kommitté till förening 1997. Kommitténs ordförande, Liselotte Carlsten, hade efterträtt Sigun Grönlund 1996 och kom nu att bli föreningens första ordförande. Sigun hade 1993 efterträtt Åke Jönsson efter hans 10 år på ordförandeposten efter starten. Sedan dess har Janina Knudsen varit ordförande och efterträtts av nuvarande Ninet Dessner.  

Även på det nationella planet organiserades ett KFV:s Riksförbund, vilket grundades 1995 som en interimsstyrelse med Sture Jönsson och Kenth Ljungberg (KFV Kristianstad – Bromölla), Jan-Åke Hillarp (KFV Skåne sydväst) och veterinären Karl-Erik Hammarberg. 1997 bildades riksförbundet. Idag finns ca 35 anslutna viltrehabiliterings-anläggningar i främst södra och mellersta Sverige. 

Olja hade fram till 1995 varit ett av KFV Skåne sydvästs mindre problem, men i januari började oljeskadade fåglar dyka upp i större antal. Då endast enstaka fåglar hade påträffats oljade under 1980-talet hade den organisation som byggts upp i början förfallit, vilket gjorde att 90-talets oljeutsläpp blev mycket betungande för organisationen. På 2000-talet har oljearbetet efter Fu Shan Hai-olyckan 2003 samordnats i Skåne. Ninet Dessner leder detta arbete som KFV Skånes ordförande. KFV Skåne är den regionala organisationen för de 10 anläggningar som finns i Skåne. För oljearbetet fick KFV Skåne sydväst 2006 Vellinge kommuns miljöpris. Detta har tidigare gått till Jan-Åke Hillarp som rehabiliterare och Lise-lotte Carlstén som ordförande. Andra priser som gått till KFV Skåne sydväst och dess medarbetare för arbetet med och för vilda djur är Lions Club Räng lejontass, Kvp Månadens skåning och Malmöhus läns landstings miljöpris.