Låt naturen ta hand om sina ungar
Foto Jan-Åke Hillarp
Varje vår och försommar brukar djurungar påträffas i markerna liksom i bebyggelsen av människor som bryr sig men ofta saknar nödvändiga kunskaper. Detta leder till att djurungar i 10.000-tal varje år omkommer genom missriktad djurvänlighet efter några få dagar med felaktig föda eller behandling.
Detta sker trots att vi har en lagstiftning som förbjuder att man tillägnar sig vilda djur under deras fredningstid och förbjuder hållandet av vilda djur i mer än 48 timmar. Agerandet styrs för det mesta av medkänsla och viljan att göra en insats, men leder till ett utdraget lidande för djurungen.
Alla bör känna till:
- att djurungar mycket sällan är övergivna.
- att djurungar sköts bäst av sina egna föräldrar och därför inte får tas in i onödan.
- att uppfödning av djurungar hos privatpersoner är förbjudet och omfattar mycket omedvetet djurplågeri.
- att vi som rehabiliterar skadat vilt och övergivna djurungar har nog med att ta hand om skadade och ”på riktigt” övergivna djurungar utan att vi skall behöva ta emot onödiga ”kidnappningsoffer”.
- att rehabiliterare lyckas bäst om ungarna inte först har behandlats av upphittaren.
- att innan ungen tas hem bör alltid viltrehabiliterare kontaktas.
Den omhuldade teorin att djur inte tar tillbaka ungar, som rörts av människa, är inte sann. Undantag kan finnas då däggdjursmödrar skräms bort ifrån alldeles nyfödda ungar och dessa berörs eller flyttas. Ungar som redan etablerat ett förhållande till sin mamma lämnas naturligtvis inte om de luktar människa eller rovdjur. Hon känner igen dem inte bara på doften utan även på läte och utseende. Det är bara längden på vistelsen hos människor, som kan störa detta förhållande. Fåglar har överhuvudtaget inga problem med att acceptera sina ungar efter mänsklig beröring.
Nu innebär inte detta att man skall kela med rålamm och harpaltar eftersom alla aktiviteter runt ungen drar räv och kråkfåglar och risken därmed ökar för dem att omkomma genom rovdjursangrepp. Mänsklig lukt och mänsklig aktivitet betyder för många vilda djur, att det finns mat i närheten, vilket leder till aktiva födosök och upptäckt av de tryckande ungarna.
Detta betyder att t ex ungar av hare, rådjur, ekorre och ugglor, som insamlats av barn och ibland vuxna kan återföras till naturen, men att de då bör placeras på den plats där de först påträffades.
Rovfåglar, ugglor och tättingar adopterar gärna boungar av den egna arten och dykänder liksom gravand kan i många fall t o m lägga beslag på andras dunungar. Om sådana tagits hem, tag kontakt med närmaste ornitologiska förening, som säkert känner till var lämpliga fosterföräldrar finns och kan ordna så att de överförs till fosterföräldrar. Det är dock bara ett fåtal arter som tar hand om andra ungar än de egna. Svalor matar sina nyutflugna ungar kommunalt och ugglor matar tiggande ungar av den egna arten i reviret. Naturligtvis kan inte boungar läggas i vilket bo som helst av den egna arten. Ungarna måste vara i god vigör och aktivt tiggande innan de läggs ut i lämpligt bo. Nedkylda och inaktiva ungar stimulerar inte till matning och omkommer snart.
Tänk också på att inte lägga ungarna i bon, där befintliga ungar är av annan ålder än den unge, som skall utplaceras. Detsamma gäller då i boet redan befintlig kull är mycket stor. I förra fallet lämnar föräldrarna kvarvarande ungar till en död i svält, när de första blir flygga och i det senare fallet kan stora delar av kullen drabbas om föräldrarnas ansträngningar att mätta alla misslyckas. Om inte maten räcker hos rovfåglar och ugglor så sker bokannibalism på de minsta ungarna, eftersom de ruvar från första ägget och ungarna är olikstora, då de kläcks med några dagars mellanrum. Att sätta ut en alltför liten unge i ett sådant bo är bara att utfodra fostersyskonen.
Dödligheten är som störst hos alla vilda djur under deras första levnadsmånader. Det är naturligt! Därför finns det ingen anledning att plocka in koltrastungar för att katter stryker i trädgården eller fiskmåsungar på parkeringsplatser eller industriområden. Det är bättre att kattägarna och hundägare vidtalas så att de håller sina skyddslingar inne resp i koppel under yngelsäsongen. En förklarande skylt på parkeringsplatsen är heller inte fel.
Hundar får dessutom inte löpa lösa i område där det finns vilt under tiden 1.3 – 20.8 enl Jaktlagen. Vilt är i dag enligt definition alla vilda däggdjur och fåglar. Idag finns vilt även inne i städernas köpcentra, parker och industriområden.