TEAM CHASING SWEDEN

Katastrofhjälp-Fåglar och Vilt

Lunch på SkNF:s årsmöte var starten.

Under lunchen vid Skånes Naturvårdsförbunds årsmöte i Snogeholm den 19 maj 1979 berättade Sture Jönsson för Kenth O Ljungberg – båda styrelseledamöter av Kristianstads Naturskyddsförening - om sina planer på en organisation, som skulle ta hand om oljeskadade fåglar. Sture hade redan under några år försökt intressera olika föreningar för detta, men det ansågs allmänt, att en oljeskadad fågel, som man tvättat, förlorat fjäderfettet och att den inte skulle kunna släppas förrän fjädrarna återfettats. Det skulle ta tid och var inte lönt. Det var bättre att avliva.

Detta första möte resulterade i att Helge Carlsson, Jan Danielsson, Nils Gabrielsson, Sture Jönsson, länsjaktvårdskonsulenten Göte Lidén, Kenth O Ljungberg, Gösta Peper och Åke Svensson - alla från Nordöstra Skåne - samlades i Kristianstads parkförvaltnings kontor i Viby den 25 oktober 1979. De var säkert ingen av dem, som anade vad de startat.

Tvättning av oljeskadade fåglar ger resultat.

Redan på i början på 60-talet hade man i USA provat på att tvätta fåglar efter oljeutsläpp. Det hade visat sig att en del fåglar kunde räddas. I dag skulle man kanske säga att resultaten var lovande, men inte mer. Sven Mathiasson med medhjälpare hade dock i samband med ett olje- utsläpp utanför Göteborg 1967 fångat in 152 knölsvanar, av vilka 132 kunde räddas. Detta visade att det gick mycket bra att rehabilitera simfåglar även om det tog tid (Vår Fågelvärld, Supplementum 11, 1986). Den kunskapen blev tyvärr inte allmän.

KFV bildas

Vid mötet i Viby bildades en kommitté, som kallade sig Katastrofhjälp - Fåglar och Vilt – KFV. Syftet var att:

  1. Rehabilitera skadade fåglar och vilt.
  2. Tvätta och rehabilitera oljeskadade fåglar.
  3. Vintermata fåglar.
  4. Bedriva viltvårdsarbete.

Sture blev ordförande i kommittén – en mycket drivande ordförande, som byggde upp en organisation, där kusten delades in i sektorer. En uppsamlingsplats för oljade fåglar skulle finnas i varje sektor med tydlig vägbeskrivning till denna. Till detta kom något senare också en kustvaktsorganisation med tre vakter per sektor, vars uppgifter var att kontrollera sitt kustavsnitt / sektor med avseende på olja och skadade fåglar. Det skulle också finnas ornitologgrupper med tillhörande jägare, som beslutade vilka fåglar, som skulle insamlas och vilka som skulle avlivas.

Den praktiska verksamheten byggs upp.

Redan från början var samarbetet med Kristianstad kommun och Räddningstjänsten mycket gott, vilket resulterade i att man redan 1980 fick tillgång till slangtvätten på Kristianstad brandstation för fågeltvätt. Man producerade också tillsammans med naturfilmaren Mikael Kristerssonen en film – Olja på vågorna – och satte också igång att prova olika sorters tvätt- och diskmedel. Bäst var Teepol GD 53.

Det är inte fettet, som gör det.

Vid studier av fjädrar före, under och efter tvätt och av oljade fjädrar, fann man att fettet på fjädrarna var av underordnad betydelse. Det var istället fjäderfanen och dessas hakar, som bildade ett nätverk i vilket hålen var så små, att vattendroppar ej kunde tränga igenom utifrån, men väl vattenånga ta sig ut inifrån – naturens egen Gore-Tex. Fettet i fjäderdräkten kom från gumpkörteln och var bärare av det fettlösliga provitamin D, som utsmetat över fjäderdräkten utsätts för solljus och ombildas till D-vitamin, som fågeln tar upp vid putsningen.

Film och utställning sprider budskapet.

Filmen kom att bli en del av budskapet om att hopp finns för oljeskadade fåglar. Den andra delen var en vandringsutställning, som producerades i samarbete med Kristianstads Läns Museum 1982, som under de följande åren kom att visas i de flesta kustkommunerna i Sverige, men också i många inlandskommuner. Omkring 300.000 personer kom att se den. Hösten 1983 togs den till Stationshuset i Falsterbo (Falsterbo Konsthall) av Falsterbonäsets Naturvårdsförening. Föreningen inbjöd i samband med utställningen andra föreningar och myndigheter samt intresserade till ett möte i akt och mening att starta en KFV- kommitté. Så blev också fallet och den kom att omfatta Vellinge och Trelleborgs kommuner. Namnet blev KFV sydväst, senare ändrat till KFV Skåne sydväst, när antalet KFV-grupper i landet ökade som följd av utställningen och filmen. Fortfarande bildas nya grupper alla med den outtröttlige nu 88-årige Sture Jönsson som inspiratör och pådrivare.

Kursverksamheten ökar kunskaperna

För att ytterligare förstärka rörelsen anordnades den första kursen i november 1985 i Båstad med Sture själv, Gösta Peper, KFV Kristianstads veterinär Lena Martinsen och Alvar Hjalmarsson, Båstad som föreläsare.

Den andra nationella kursen 1986, förlades till Landstingets sessionssal i Kristianstad med deltagare från bl a Norge och Danmark och många veterinärer bland kursdeltagarna. Kursen var mycket trevlig och inspirerande och Kristianstad kommun bjöd på en god middag. Av de ca 100 närvarande var ca 90% veterinärer. Vi rehabiliterare, som var där uppfattade inte att vi var i sådan minoritet. Sedan dess har två rena tvättkurser hållits och ytterligare 12 rehabiliteringskurser samt två blandade kurser hållits. Från 1991 har de flesta kurser varit förlagda till Gläntan, som är kursanordnande KFV Kristianstad – Bromöllas rehabiliteringsanläggning på Ryssberget. Under 1990-talet har också KFV-ÖHBF i Härjedalen varit kursanordnare för tre kurser och Fågelcentralen i Kungälv en kurs 2002.

Fram till 1998 var antalet kursdeltagare stort, men sedan dess har deltagarantalet begränsats till 10 för att alla skall kunna få yttra sig och deltaga i de praktiska momenten. Det har vid utvärderingarna visat sig vara ett klokt beslut. Idag registreras kursdeltagarnas namn hos Naturvårdsverket, vilket innebär att de så småningom kan godkännas som rehabiliterare av myndigheten. I kurserna från 90-talet och framåt har myndighetsmedverkan varit synnerligen uppskattad. Främst är det Naturvårdsverket och Rikspolisstyrelsen som varit med.

Kurserna omfattar etik, juridik, fångst, transport, förstahjälpen för skadade vilda djur, medicinering, utfordring, bandagering, burhållning och hjälp åt övergivna djurungar. I det senare sammanhanget har också en kampanj sedan fyra år bedrivits mot kidnappning av vilda djurs ungar. Kampanjen har praktiskt stöttats av Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund, Kolmårdens Djurpark, Arla och dagspressen. Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund har även stöttat kursverksamheten liksom den fond som bildades som gåva till Sture Jönsson i samband med hans 80-årsdag.

Förutom kurser för veterinärer och blivande rehabiliterare har också en kurs för djurskyddsinspektörer hållits 2001 och ett antal informationer för olika myndigheter och Djurparksföreningen hållits. Denna del av verksamheten hoppas förbundet att skall utökas.

KFV och Jordbruksverket mot dålig rehabilitering.

Efter de uppmärksammade TV-programmen 2001 om Djurens Ö, där en lång rad felaktigheter såväl juridiska, medicinska som djurskyddsmässiga visades, fick KFV en positiv kontakt med Jordbruksverket. Denna hoppas vi skall leda till en officiellt godkänd kursplan och utbildning av rehabiliterare. Vi vill inte i TV se vilda djur, som det gullas med. Det finns djur som avlats fram för att tillfredställa våra behov att få klappa och krama. Sådana är våra sällskapsdjur, som i många fall t o m tycker om behandlingen. Att få se en räv fångad i strid med jaktlagens bestämmelser och sedan utsättas för en tvätt mot rävskabb och därefter släppas tillbaka till naturen och det skabbemängda grytet är att betrakta som rent djurplågeri och medicinskt hyckleri. Sådant måste motverkas med utbildning.

Nätverket blir ett förbund

Även i andra sammanhang fann de lokala KFV-organisationerna och rehabiliterarna i det av Sture Jönsson och KFV Kristianstad-Bromölla sammanhållna nätverket avarter av rehabilitering. För att motverka sådana och att samordna insatser och utbildning bildade Sture Jönsson, Kenth O Ljungberg och Jan-Åke Hillarp, Skanör en arbetsgrupp för att förbereda bildandet av ett riksförbund. Snart tillkom också veterinären Kalle Hammarberg, Hudiksvall och 1997 kunde en interimsstyrelse bestående av Sture Jönsson, som självklar ordförande och kassör; Kalle Hammarberg, som vice ordförande; Camilla Carlsson, Kristianstad, som protokollsekreterare och Laila Boström, Boden och Jan-Åke Hillarp som ledamöter. Interimsstyrelsens första uppgift var att skriva stadgar för riksförbundet, som skulle bära KFV:s namn. Portalparagraferna i stadgarna kom att vara de s k etiska reglerna, som kortfattat kan uttryckas:

  1. Organisationer och personer inom förbundet skall samarbeta.
  2. Djur som rehabiliterats skall återföras till ett fritt liv i naturen.
  3. De som inte kan återföras till ett liv i frihet skall avlivas såvida de inte kan ingå i något nationellt räddningsprogram för hotade arter.
  4. KFV:s Riksförbund tar avstånd från åtgärder, som är olagliga eller oetiska och från organisationer som har ett sådant arbetssätt.

Den 18 december 1997 bildades officiellt KFV:s Riksförbund, stadgarna godkändes av medlemmarna och interimsstyrelsen valdes till styrelse fram till årsmötet den 18 april 1998. I sitt emblem har riksförbundet en alfågel.

Föreningarna strömmar till och verksamheten blir internationaliserad.

Till det första mötet hade främst de skånska KFV-grupperna samlats, men sammanlagt var redan 10 föreningar och några enskilda rehabiliterare anslutna. Vi årsmötet 2002 hade 21 föreningar och 20 personlig medlemmar anslutits. Personliga medlemmar äger ingen rösträtt i förbundet.

Under samma tid ökade också kontakterna med utlandet. Redan under slutet av 1980-talet hade kontakter tagits med Nederländerna utöver dem som skett i samband med fortbildningarna. Så var Jan-Åke Hillarp och praktiserade på sälsjukhuset i Pieterburen liksom senare två av hans unga medhjälpare. Kostnaderna för detta bestreds av Malmö Djurskyddsförening och Skånes Djurskyddsförbund. De två ungdomarna praktiserade f ö också vid veterinärkliniken på Kolmårdens Djurpark.

Oljeskadorna på fåglar, som var orsaken till att KFV bildades, blev också orsaken till att KFV:s Riksförbund fick en plats i styrelsen för Sea Alarm Foundation. Detta är en stiftelse som bildades 1998 med syftet att bygga upp ett nätverk av rehabiliterare av marina däggdjur, fåglar och kräldjur i Europa för samordning av insatserna efter ett oljeutsläpp. Nätverket Sea Alarm hittills haft två möten i Nederländerna – det första i Pieterburen och det andra i Haag. Eftersom oljebolagen, befraktarna och deras oljeskyddsförbund önskar en professionell behandling av oljeskadat vilt så stöttar de på olika sätt verksamheten.

Framtiden

Det ökande trycket mot naturen i Europa har resulterat i att många nationella, men även lokala, organisationer bildats för att ta hand om djur som skadats av människans framfart. Samarbetet mellan dessa organisationer växer nu fram inte bara för marina arter. Vi ser en framtid för KFV i Sverige med bättre utbildade rehabiliterare än dagens, ökade internationella kontakter och bättre anläggningar. Problemet är ekonomin. Idag stöttas flera föreningar med mindre belopp av kommunerna, trots att ansvaret egentligen är deras. Man anser fortfarande i vårt land att skadade djur hjälps bäst genom att avlivas. Detta är också metoden för att lösa konflikter mellan människor och vilda djur. I ett mera tätbefolkat Europa måste man finna andra lösningar. KFV har redan sådana och står berett att utöka och förbättra dem inför framtiden.