Förbjud taggtråden nu!
Korparnas hesa läten skorrar i skyn. Nyfikenheten driver en. Vad är det som har hänt? I ett taggtrådsstängsel hänger resterna av en dovhjortskalv. Marken är skavd runt framklövarna. Hoppas att räven kom barmhärtigt snabbt.
Foto: Jan-Åke Hillarp
Tyvärr är detta inte en ovanlig upplevelse i våra natursköna marker.
Ung knölsvan, som dött i taggtråd på Flommenreservatet på Falsterbonäset.
Taggtråden skördar sina offer både bland vilda djur och bland våra tamdjur – kor, hästar och hundar. Trots att trådens farlighet för djur och människor har diskuterats ända upp på riksdagsnivå har egentligen inte mycket hänt. Redan 1905 skedde den första stora riksdagsdebatten i ämnet. Då var taggtråden relativt ny i Sverige. Året innan hade ett 15-tal hästar dött, nödslaktats eller alvarligt skadats efter att ha skenat in i nyuppsatt taggtråd. Riksdagens andra kammare ville förbjuda taggtråden, medan första kammaren tyckte att det räckte med att vädja till sunt förnuft för att minska användningen av taggtråd. Vi vet alla att det sunda förnuftet inte räckte. Hundratals mil med taggtråd sattes upp.
Det är tack och lov sällan så många djur faller offer vid samma tillfälle. Hästar och hundar skadas dock ofta av taggtråd, vilket våra djursjukhus väl känner till. Nötkreatur skadas säkert lika ofta och går då till nödslakt. Ofta fastnar vilda fåglar som gäss, svanar och vadare i taggtråden när de kommer flygande lågt för att landa på hägnade betade fuktängar. Det är också vanligt att ugglor och andra rovfåglar skadas. Skadade örnar förekommer alltför ofta i förhållande till populationens storlek. Bland däggdjuren drabbas främst hjortviltet. Inte ens när tråden har tjänat ut slutar den att skörda offer. Många lämnar nämligen sina rostiga trådhärvor kvar i markerna. Säkert är det också åtskilliga djur som lyckas ta sig loss. Hos några av däggdjuren läker kanske skadorna, men revorna i huden på fåglar resulterar ofta i nedbrytning av muskelvävnaden och ett försämrat allmäntillstånd och slutligen till döden.
Taggtråd är fortfarande ett billigt och därmed flitigt använt stängselmaterial. Det finns i dag enkla elstängsel som är lättare att stängsla med och som har en god effekt. Detta borde leda till att taggtråden försvinner. Men så har hittills inte blivit fallet. Förutom att man försöker hindra tama djur från att ta sig ut ur hagarna används ofta taggtråd som överliggare på staketen i våra naturreservat. Det har hänt att rådjur fastnat och kommit loss med brutet ben och att späda älgkalvar fått lösgöras av förbipasserande. Att reservatens fåglar fastnar är mycket vanligt.
Det är nu verkligen dags att förbjuda användandet av taggtråd. Det finns i dag både bättre och ofarligare alternativ. Resurser måste också avsättas för att rensa markerna från gammal taggtråd. Att utsätta djur och människor för de skaderisker taggtråd innebär är inte försvarbart.
Marietta de Pourbaix-Lundin, riksdagsledamot, Haninge
Jan-Åke Hillarp, Skanör, ledamot av styrelserna för Sveriges Djurskyddsförenigars Riksförbund och KFV:s Riksförbund